signalfel

Redan andra dagen är jag nära att bryta mitt löfte. Fast det inte ens var ett löfte. Men i alla fall. Andra dagen. Kanske kan jag skylla på huvudvärk, på ont i halsen, på att dagens kontoavstämningar har gjort mig alldeles matt i huvudet. Eller så har jag ingenting alls att skylla på. Skyll mig själv.

Mer än så här blir det alltså inte. Inte mer. Inte mindre. Lagom. Det är lagom. Lätt och lagom. Fast det var inte lätt. Det är aldrig lätt att ínte hålla vad man har lovat. Jag lovar bättring - men bara i utbyte mot bot. Bot mot min sömnlöshet, sinnesslöhet, glödhet. Det brinner i kroppen varje natt, trots öppet fönster mot Europaväg 4. Pest eller kolera. Inombränd eller motorvägsbrus. Brustabletter, sömntabletter, johannesört, isbad. Islamabad. Där är det säkert varmare än mellan lakanen där jag sover.

 

Vila i frid.