signalfel

Alla log de åt något. Åt någon. Mannen på sätet mitt emot mig fnissade till på sidan 59 i en Orhan Pamuk-bok. Det började som en ryckning i mungipan för att sedan övergå till ett ryck i hela ansiktet. Tourettes. Jag vill veta vilken bok det var som han läste. Vad det var som var så roligt. Turkisk humor.

Tjejen på sätet tvärs över log. Hörlurar i öronen och en mobiltelefon i handen. Med koncentrerade tummar tryckte hon sig fram till ett sms. Tydligen tillräckligt intressant och roande för att framkalla ett leende.

På lunchrestaurangen. Sénegalesen som ivrigt berättar om hur det är i Burkina Faso. Vi sitter i skuggan. Han behöver ingen solbränna, säger han. Och ler. Han ler och de vita tänderna kontrasterar mot hans mörka ansikte. Han säger: "Här i Sverige har ni klockan. I Afrika har vi tiden". Och sedan är vår lunch över.  Tolv och femtio och det är dags att återvända. Återvända från pytt i panna, rimmad lax och potatisstuvning. Återvända till skrivbordet, autogiron, konteringar. Åter vända papper.