Döda barn
Jag var inte riktigt beredd, hade inte riktigt hunnit ta det djupa andetag som krävdes innan de kom tillbaka till mig. För de kom tillbaka till mig idag. De döda barnen.
De hade följt mig i flera dagar, förekommit i mina tankar då jag satt på bussen, dykt upp som skuggor i mina drömmar, tvingat mig att gnugga verkligheten i ögonen. De döda barnen, tillsammans med den döde mannen ? han som satt fastkilad mellan två träd ? ville inte lämna mig i fred.
Jag förstår dem.
För vem berättar om deras liv? Vem berättar om vad de har gjort, vad de ville göra ? vad de skulle kunnat ha gjort! Bilderna av deras döda kroppar lägger grunden, jag berättar för mig själv. Deras historia blir en historia berättad av mig. För mig. Men ingen lyssnar, för jag berättar inte högt. Jag är inte skyldig någon det.
Det såg ut som om de sov, där de låg bland mangroveträdens rötter. Om inte. Om inte, tänker jag. Om inte det vore så att de var döda. Två halvnakna kroppar i ett smutsigt vatten. Det syns inte en skråma på dem, likväl är de döda.
De döda barnen kom till mig första gången i en e-post. Det hör till jobbet att få de där bilderna, jag vet. Ändå var jag inte beredd. Jag var beredd på att se översvämmade byar, sönderslagna hus, döda djur. Men inte detta. 7 megapixlar, optisk zoom, knivskarp skärpa, och där fanns de på min skärm. Jag ville inte se mer, tryckte bort, stängde av. Blundade, svalde och började berättelsen.
De följde mig i några dagar, för att sedan börja röra sig mer i ytterkanten av min vardag. Men idag kom de tillbaka till mig igen. Bilderna var utskrivna, tre stycken på varje ark. De fanns där allihop, lades ut på skrivbordet. Mannen mellan träden, flyktingarna på väg upp i båten, kropparna på strandkanten. Och de döda barnen. Jag tittade bort.
Jag har kvar e-posten med bilderna, men jag tänker inte öppna dem ännu en gång. De får finnas där som en påminnelse om vad jag har och vad jag kan gå miste om.
De är tillbaka hos mig på nytt, och jag vet inte hur länge de tänker stanna. Jag har två döda barn som sällskap.
